Björn Wahlberg

Det är en exklusiv skara han tillhör, Kapten Haddock: de litterära figurer som kan kännas igen på bara ett fåtal ord är mycket, mycket få, och då handlar det också vanligen om en specifik fras de vanligen upprepar. Men Haddocks speciella förmåga att komma med de mest fantastiska invektiv är i en klass för sig; även om klassiker som »anfäkta och anamma« är omisskännliga så är förmågan att omvandla sällsynta ord till förolämpningar eller kraftuttryck såpass typisk att även ord som han inte officiellt tagit i sin mun kan vara tillräckliga.

Det är således inte att undra på att en liten volym som Kapten Haddocks ordbok, sammanställd av Tintinöversättare Björn Wahlberg kan ges ut och gouteras: här finner man förklaringar av såväl glömda företeelser som »kräkvin« (sherry blandat med saft av kräkrot) som helt normala ord som »odjur«. Huvuddelen av orden är sådana som egentligen inte är kraftuttryck, eller som är tämligen milda sådana; det kraftigaste är nog »tusan bövlar«, vilket snarare skulle leda till oro för sin ålderstigna karaktär än sin ohygglighet om det yttrades av någon odygdspåse.

Nu kan naturligtvis inte ens ett fenomen som Haddock alltid hålla bästa klass: en del utrop framstår som tämligen svaga (»ohyfsat piggsvin«) eller alltför självklara (»fartdåre«), men där finns naturligtvis de helt otroliga (»vandrande logaritm«, »glödsvedda kölsvin«). Vill man ha en stunds ordkonst, eller bara förslag på osannolikt ovett, så är detta en trevlig förkovran.… (altro)