He llegit aquest llibre en francés perquè el meu nivell de Turc no em permet de fer-ho amb la llengua original.
És el segón llibre d'aquesta escriptora que llegeixo. El seu estil és molt directe i alhora bastant reiteratiu. No és tracta de ¨gran¨ literatura jo crec que
més be és tracta de literatura mes o menys ¨poètica¨ i prou.
Mique . Mars 2019 ( )

I Staden i den röda kappan sög språket in i mig - det var en stämningsfull, mörk och mycket bra bok, och det var därför jag även ville läsa Den mirakulöse mandarinen. Men det är som om jag aldrig riktigt kommer in i den här bokens berättelser, och på några ställen undrar jag om det förekommer översättarmissar.
Jag upplever boken som två helt separata berättelser, och avsnittet melland de två (s.111-136) begriper jag ingenting av - är det kanske den döda hustrun i den andra berättelsen som gör sig hörd? Ingen aning. ( )