1. I hated myself and the world because I had failed to face an accept the limitations of my self and of life. In literature this refusal is called romanticsim; in psychology neurosis. The assumption is that a limited and bored self is the unavoidable, all embracing norm.

2. Love, one of society's many socially accepted forms of madness.

3. Success and failure mean simply the satisfaction and frustration of desire.

Angående tanken om att människan måste lära sig trivas med att växla mellan olika roller.
Vi vuxna vill att barn ska handla efter konsvekventa mönster.
Till exempel,
"Vår lille Johnny basjar alltid på morgonen efter frukosten."
"Billy älskar att läsa hela tiden."
"Är inte Joan gullig, hon låter alltid andra vinna hela tiden."

Johnny hade inte alltid lust att skita efter frukosten men visste att hans mamma gillade det. Billy längtade efter att gå ut och plaska i vattenpölarna med de andra pojkarna, men... Joan ville bita av sin brors penis varenda gång han vann men...

Men om man belönade barn för växlande beteendemönster, för inkonsekvens.
Hur skulle det gå?

"Min Johnny är underbar. Förra året fick han nästan bara bra betyg, men i år nästan bara dåliga. Vi är så stolta."
"Våga inte borsta tänderna ikväll igen, det börjar bli en vana."
"Larry att du inte skäms. Du har inte bråkat med en enda småunge i kvarteret på hela sommaren." "Jag har ingen lust, mamma." "Du kunde åtminstonde försöka. "

Lärare skulle säga,
"Dina teckningar har en tendens att likna det du ritar av, unge man. Du tycks inte kunna släppa loss."
"Den här uppsatsen är alldeles för logisk och väl uppbyggd. Om du tänker bli författare måste du lära dig att frångå ämnet och inte hålla dig till saken hela tiden."

Livet är faktiskt inte konsekvent.
"Ibland blir jag arg när du spiller, men ibland struntar jag i det."
"Ibland tycker jag om när du är uppstudsig, men ibland skulle jag kunna slå in skallen på dig när du är det."