En general, en präst, en upprorisk ledare, en bödel och en menig soldat fick på olika sätt uppleva det stora nordiska kriget som rasade från 1700 till 1721. De slungades runt i hungermarscher, terrorkampanjer, pesthärjade belägringar, fjällstormar och våldsamma slag, från Finland, Sverige och Baltikum hela vägen till både Norge och Ryssland.

Mordängeln skildrar vardagliga problem, som spritjakt, fanflykt och brist på kängor. Här ryms också större frågor. Hur klarade sig folk på den tiden utan att förlora förståndet? Vilka drivkrafter hade 1700-talets människor? Teemu Keskisarjas berättelse om hur Finland försörjde Sverige med kanonmat är noggrant underbyggd, djärv och medryckande.

Yleinen vaikutelma kirjasta oli se, että se tuntui hätäiseltä—mihinkään asiaan ei maltettu keskittyä kunnolla, vaan aina kiiruhdettiin seuraavaan. Lukijana olisin kaivannut kunnollista ajan, paikan ja asiayhteyden luomista heti aluksi ja sen ylläpitoa kirjan parinkymmenen vuoden tapahtumien ajan. Toisaalta kirja oli ihan helppolukuinen ja menevään tyyliin kirjoitettu. ( )