Christian van der Hall, også kalt Wonderboy, er 34 år og allerede på vei mot toppen i finansverdenen. Året er 2000, dvs. da dot.com-selskapene nådde sitt høydepunkt i næringslivet, og unge jyplinger strødde om seg med imponerende titler. Christian har et nydelig hjem på Nordberg i Oslo, en vakker kone og to barn. Problemet er at han nesten aldri har tid til å være sammen med dem. Virkelig ille blir det når planene om et oppkjøpsraid i forlagsbransjen begynner å ta form. Kan dette gå bra?

Henrik Langeland gir oss her et fornøyelig innblikk i en verden de færreste av oss kjenner, men bare kan ane fra media. Dobbeltmoralen florerer og wannabe´s legger store krefter ned i å bygge opp image på falske premisser. Miljøet er dessuten kynisk og ingen midler forbudt i kampen om suksess. Hva svarer f.eks Christian, som knapt har lest en skjønnlitteratær bok i hele sitt liv, når Dagens Næringsliv ringer for å høre hvilken bok han har liggende på nattbordet? Innimellom all kynismen er det mye humor i boka, og ikke få ganger ble jeg sittende om humre. ( )

Se anmeldelse:

http://no.librarything.com/work/details/36409941 ( )

Baksidesomdömena talar om "satir" och "sedelärande"... Jag önskar jag kunde hålla med. Ingenting i den här historien är bra.
Jag blir inte det minsta intresserad av hur det skall gå för huvudpersonen, jag är inte det minsta intresserad av hans kinky-sex (som dessutom knappt en antyds).

Historien är verkligt konventionellt upplagd, om än med en del bruten kronologi samt några mer eller mindre taffliga försök att bygga upp spänning med "planteringar"... men de är så klumpigt presenterade att jag bara suckar.

Vad är det som gjort "Wonderboy" till en snackis? Är det så enkelt att den är förlagd till finansvärlden som gjort den annorlunda?
Jag gillar den inte. ( )