Le scénario puissant et ambigu de cette adaptation mêle intelligemment les traumatismes psychiques générés par la Grande Guerre aux troubles des sexualités hors normes et aux affres de la vie de couple. Les revirements psychologiques du personnage principal manquent sans doute un peu de subtilité et ceux de sa partenaire auraient dû être approfondis, mais au demeurant ce drame est bien conté, servi par une narration percutante et efficace. Intéressante mise en scène du personnage du travesti, jamais moralisante. ( )

Paris, slutet på 20-talet. Rättegång. Louise Landy och Paul Grappe skall avhandlas. Man och hustru, födda på 1890-talet. Gifte sig precis innan Paul fick rycka in för värnplikt. Så kom kriget. Skyttegravar, granatchock. En vän med avskjutet huvud. En möjlig väg ut: kapa av fingret, låta det infekteras. Tills det inte går längre och militärerna vill att han skall ut, trots att han inte kan skjuta gevär. Hellre ett offer än en sängbunden. Fly, in på hotell. Louise får arbeta som sömmerska för att få ihop pengar. Instängt, inkrökt, outhärdligt.

Vägen ut: att klä sig i kvinnokläder. Först bara en kväll, sedan alltmer permanent. Kriget tar slut, men minnena finns kvar. Även i staten: desertörerna är fortfarande efterlysta. Så Paul får fortsätta vara Suzanne, och det verkar mer och mer angenämt.

Där är vi ungefär halvvägs in i Lånat kön, en serieroman baserad på verkliga händelser. Det är inte någon lycklig historia, och det är inte någon enkel sådan heller: öppningar finns för klagomål från alla möjliga håll, för även om man känner för både Paul och Louise så är i alla fall Paul en trasig människa; den glädje han kanske finner som Suzanne är tillfällig, ett rus.

Stilen är enkel, gråskala med enstaka klarröda detaljer, huvudsakligen realistisk, förutom när Paul inte längre klarar att tänka, när granatchocken tar över eller alkoholen. Då löses allt upp, och till slut så går det inte längre att hålla sig undan olyckan. ( )

> Par L'Express.fr : Mauvais Genre de Chloé Cruchaudet: meilleure BD de l'année 2013
30/11/2013 ... Mauvais Genre raconte comment Paul, condamné pour avoir déserté l'enfer des tranchées, décide de se dissimuler... sous les traits d'une femme. Le voilà donc qui rase sa moustache et se travestit en "petite dame" plus vraie que nature, avec la complicité et les conseils de Louise, afin de pouvoir circuler incognito. Mais vivre à deux sur la carte d'alimentation de son épouse, petite main dans un atelier de couture, "c'est pas tenable". Louise a alors l'idée de faire engager Paul, rebaptisé Suzanne, à l'atelier. Le patron comme les employées n'y voient que du feu. Mais ce rôle de composition lui pèse, et Paul se met à traîner la nuit, du côté du bois de Boulogne où les mœurs sont très libérées. Louise ne le supporte pas... Entre confusion des genres et traumatismes de la guerre, Chloé Cruchaudet restitue une histoire d'amour singulière et tragique avec un sens de la mise en scène admirable.

Paul y Louise se casan pero la Primera Guerra Mundial estalla y los separa. Paul, que quiere escaparse como sea del infierno de las trincheras, se hace desertor y se reúne con Louise en París. Se encuentra a salvo, pero se ve obligado a esconderse en una habitación de hotel. Para poder salir de ese modo de vida clandestina, a Paul se le ocurre una solución: cambiar de identidad. A partir de ahora se llamará Suzanne. En 1925, sin embargo, llega la amnistía para los desertores y todo puede volver a su cauce normal. Suzanne puede volver a ser Paul. Una ¿buena noticia?