It is a gorgeously illustrated book, and it gives a good summary on many of the vaesen that exists in the nordic countries. ( )

This is a beautiful book, gorgeously illustrated and a treat to read. ( )

GORGEOUS illustrations. ( )

This is a slim encyclopedia over creatures from Norse folklore. It gives a good overview of a large number of beings. The descriptions are rather brief, trying to find common ground rather than being anecdotal. I can’t help but feel it loses something because of it. Rather than “it’s described as this or this or this, some say it’s big, some say it’s small”, I would have preferred examples. The occasional snippets of story are constantly interesting.

I guess the Swedish relationship to nature is keeping many of these creatures alive in our minds. Most of the entries here are, I think, well known to many Swedes – troll, älvor, skogsrån, tomtar, lyktgubbar, gastar, lindormar, Näcken and so on. But here are also regional varieties. I was happy to learn more about vittror, the variety of the fair folk from the very north of Sweden. And some creatures, like Askefroa, an evil tree spirit from the southern provinces, or the giant hen skåkhöna, were completely new to me.

The main thing here though, and probably the reason this book came to be, is surely the gorgeous illustrations. Egerkrans’ rendition of all these beasts and creatures is nothing short of stunning. A few examples can be found on his webpage: http://www.egerkrans.com/egerkrans.com/Vaesen.html ( )

Den dedikering jag fick med mig från bokmässan som var allra roligast var Johan Egerkrans. I sin Nordiska väsen skrev han inte bara de vanliga, vänliga orden, han tecknade även Kraken (ett av de två väsen i boken som har svårhanterliga namn; gloson är det andra) – valet föll på detta när han såg att jag hade en Lovecraft-tshirt på mig.

Boken är i alla fylld med hans teckningar och målningar av diverse oknytt, vandöda, hamnskiftare och annat eljest man förr trodde sig kunna stöta på i skog och mark samt till sjöss: troll, vättar, vittra, Näcken, havfruar, rån av olika slag, bjäror, gastar och drakar (just målningen av en drake som flyger i natten hör till de allra mest effektfulla).

Dessutom har varje väsen försetts med en kort förklarande text, som håller sig på en väldigt fint balanserad nivå: texten kan i stort sett läsas som om monstren fanns på riktigt, liksom den kan läsas som en seriös avhandling om folktro (den har också en litteraturlista på slutet).

Lika fint hanterade är målningarna, som förutom att vara kärleksfulla och detaljrika också är smakfulla: det finns ju en hel del gestalter som har tydlig erotisk karaktär, men trots detta så är det mycket lite naket, och vad hud som finns får man vara understimulerad tonåring för att hetsa upp sig över. Lite beror detta på att alla figurer alltid tydligt framstå som ickemänskliga, med lite för kantiga ansikten eller underliga former, men för det mesta är det snarare kroppshållning och miljö som gör att det aldrig känns flåsigt.

Många av de väsen som presenteras torde vara rätt välkända, eller åtminstone bekanta (jag minns i alla fall att mylingar var något man var rädd för i Emils Lönneberga), men ett par hade jag inte hört talas om, som skeppsrået och nattramnen. En mycket fin bok, för intresserade i alla åldrar. ( )