Hassan Loo Sattarvandi

Bland de blÃ¥ höghusen i Hagalund i Solna – även kallat BlÃ¥kulla – driver de omkring : Nemo, Ivan, Foggy, Saladin och nÃ¥gra andra. Dagarna gÃ¥r Ã¥t till att hitta pura, ladd, skurre, vad som helst som kan fÃ¥ tiden att gÃ¥. Det är inte mycket som händer. De hamnar i brÃ¥k med ett annat gäng, de stjäl en bil för att bara dra iväg, men när de väl sitter där kan de inte komma pÃ¥ vart de ska Ã¥ka, utan kör rakt igenom vägen pÃ¥ Sunnanskolan i Hagalund kan de inte komma pÃ¥ vart de ska Ã¥ka, utan kör istället rakt igen väggen pÃ¥ Sunnanskolan. Eller ocksÃ¥ händer ingenting. Med undantag för en vÃ¥ldsam utflykt till Söder utspelas hela romanen inom ett utrymme som knappt är större än ett par fotbollsplaner. Världen bestÃ¥r av de blÃ¥ höghusen och gÃ¥rdarna mellan dem, Hagapuben, Vattentornet och nÃ¥gra ställen till. När nÃ¥gon föreslÃ¥r att de ska Ã¥ka in till stan och fika slutar det med att hela gänget stÃ¥r dubbelvikt av skratt, sÃ¥ orimlig är den tanken. Still är en roman om samtiden – vÃ¥ldsam, smutsig och desperat.… (altro)

En stilistiskt driven roman som på ett tydligt sätt åskådliggäör vad som kan hända med människor som inte hittar mening i sina liv. De halkar lätt in på destruktiva vägar som blir som onda cirklar.

"Still" ger ett närgÃ¥nget porträtt av förorslivets smutsighet och meningslösa vÃ¥ld. Men romanen skulle inte bli vad den är utan författarens täta skrift, i princip helt utan skiljetecken (utom komma). Det blir ett fantastiskt driv i texten och den är inte alls sÃ¥ svÃ¥rgenomtränglig som den verkar vid första anblicken.… (altro)