Sean Parsons

Den andra och sista volymen med Mockingbird: My feminist agenda visade sig ha ungefär samma styrkor och svagheter som första delen: fantastiskt tecknad och färglagd, men berättandet är konstigt: det har i botten en ganska allvarlig historia, där Bobbi hoppar på en kryssning till Bermudatriangeln för att få tag på bevis som kan fria hennes ex Hawkeye i någon rättegång, och på detta hamnar ett annat ex som inte förstår ordet nej, men sedan behandlas det mestadels som humor.

På båten är det något nördkonvent, så Bobbi spelar brädspel, springer in i en viss brittisk spion, hittar sin kontakt mördad, leker detektiv och hamnar på en strand. Det hade kunnat vara kul, om inte bakgrundshistorien varit så mörk.

I volymen finns också ett par gamla nummer av New Avengers, när Bobbi låg skadad och fick superserum; det är även det mörkt, med ultravåld, ilsket grälande, möjlig död och mycket skuggor; kontrasten mot huvudserien är stor och fick mig inte sugen på att gå tillbaka och läsa gammalt material.… (altro)