Ingvild Sælid Gilhus

Antik mytologi har nog de flesta åtminstone vissa föreställningar om – Herkules storverk, gudarna vid Olympen, trojanska kriget, och så vidare. Men religion? »Offer« och »tempel«, samt »mumier« och »pyramider«, är väl vad som minnet kan bistå med, men så mycket mer blir det knappast. Läge alltså för en bok som denna, vilken tämligen koncentrerat behandlar religionerna i fem antika civilisationer: Egypten, Mesopotamien, Grekland, Persien samt Rom.

Fokus alltså på regioner från vilka det finns skriftliga vittnesmål, och i synnerhet de mer kända sådana (att Persien fick vara med var därför mer än trevligt). Dessutom fokus i huvudsak på centralmaktens religion: vad gäller Grekland främst med atenskt perspektiv, för Romarriket främst sådant som dyrkades i den eviga staden. Förståeligt, men ändå lite av en besvikelse: det hade varit skoj även med keltisk eller iberisk religion, eller mer än bara omnämnanden av Kartagos människooffer.

Vad gäller vad som faktiskt finns är det i huvudsak nyktert och välhanterat: fokus ligger verkligen på kulthandlingar, inte på kosmologi och myter, även om dessa tas upp i den mån de är relevanta. Det är naturligtvis fortfarande mycket som skall täckas: Egyptiska frälsningsläror, eluseiska mysterier, stadsgudars betydelse, vestaliska jungfrur och vem den där Zoroaster kan ha varit. Resultatet är visserligen att väldigt få saker kan ges en djupare diskussion, men även jag som kände mig åtminstone aningen orienterad gällande romerskt prästerskap lärde mig en hel del om detta. Antikens religioner är inte en bok för specialisten, men även den intresserade amatören kan förmodligen lära sig åtskilligt.… (altro)