Någon gång i barndomen, troligen i slukaråren, lånade jag från biblioteket den här boken. Jag minns att jag gillade den tillräckligt för att låna om den. Jag minns att den handlade om häxor (tänk Roald Dahl och Macbeth: fula, skräckinjagande och äckliga, men kapabla att förställa sig), och en vit ponny (något suspekt för mig på den tiden), och en liten flicka.

Nåväl, jag kom över den igen och har nu läst om. Saker jag inte kunde påminna mig: den fördärvade nyckelpigan Belsebub, hertiginnan som vill tjäna pengar på småfuskigt hästspelande, flickans mormor som bodde i ett träd. Och framför allt: hur lös handligen är. Eller rättare sagt, jag tänkte nog inte på att den stackars tidigare ägaren till Ponnyn Snowdrop helt avfördes ur handlingen, att fröken Smith mot slutet hux flux tog hjälp av en kollega, eller att rena sammanträffanden två gånger för samman de stackars djur fröken Smith plågat med just de personer som kan hjälpa.

Sedan att unga Judy och mormor Judy kanske inte gör så mycket mer än att samla ledtrådar och smågnabbas med varandra, och att en hel del av deras framgång beror på att onda häxor har svårt att hålla ihop är väl en annan sak. Jag är nöjd med att ha läst den igen, men det dröjer nog ett bra tag till nästa gång. Kanske jag lånar ut den till någon mer i rätt ålder. ( )

As a child this was the first Book that broke the Enid Blyton mould! ( )

www.thebookpond.se ( )