FÖRORD

Det som skedde under några dagar i månadsskiftet januari¬februari 1658 var ett risktagande av stora mått, som har gått till historien som tåget över Bält. Svenska trupper gick på isen från Jylland till Fyn och vidare via Langeland, Lolland och Falster till Själland. Resultatet blev den för Sverige så segerrika fre¬den i Roskilde den 26 februari 1658, då Östdanmark genom ett penndrag förvandlades till Sydsverige.

Den här boken syftar till att beskriva och analysera händelse¬förloppet som ledde fram till tåget över Bält och diskutera denna unika militära operation. Hur och varför kunde den ske och varför blev konsekvenserna så omfattande? Detta är en skildring av ett storpolitiskt och militärt vågspel på högsta nivå, där utgången inte på något sätt var given, tvärtom fanns hela tiden risken att ett väderomslag skulle stjälpa hela det svenska projektet att över isbroar hota den danska huvudstaden i ryggen.

Under dessa dramatiska dagar, liksom under de månader som föregick dem, var tiden en central faktor. För svenskarna gällde det att inte försitta en dag i onödan utan att hela tiden driva på arméns framryckning innan danskarna hann samla sig till ett ordnat försvar eller andra länder hann fram med mi¬litära styrkor till Danmarks hjälp. För Danmark handlade det i motsatt grad om att dra ut på tiden och så långt som möjligt fördröja den svenska framryckningen alternativt det slutgilti¬ga undertecknandet av den tunga freden, i samma förhopp¬ning om att andra stater, främst Nederländerna, skulle kunna hinna fram med hjälp och rädda ett Danmark som vackla¬de på avgrundens rand.

Men kampen mot tiden handlade inte bara om mänskliga makter, utan minst lika mycket om vädrets makter. Alltefter¬som den svenska armén förflyttade sig över de danska öarna blev den alltmer beroende av att isläget bestod. Öppet vatten i de danska Bälten skulle helt plötsligt innebära att den svenska armén var fångad på de danska öarna utan möjlighet att var¬ken rycka vidare framåt eller bakåt. Några få graders föränd¬ring av temperaturen kunde snabbt förvandla en potentiell framgång till en stor militär katastrof för Sverige.

Det här är berättelsen om det vågspel, om Danmark och Sve¬rige, och inte minst om de människor - kungar, diplomater, officerare, soldater, sjömän och civila - som på ett eller annat sätt drogs in i det dramatiska händelseförloppet på de danska öarna.

Men som all historia, har även historien om tåget över Bält en förhistoria. Den har vi att söka i den djupa dansk-svenska konflikten om makten i Östersjöområdet.

Ett särskilt tack till min hustru Madeleine, som med stor skärpa nagelfarit manus.
Den här boken tillägnas min lilla dotter Sigrid, som med sina svensk-dansk-norska, och inte minst skånska, rötter personi¬fierar betydligt fredligare kontakter över Öresund och Kölen. Många av hennes förfäder på Jylland, Fyn, Själland och i Skåne, men också i det dåvarande Sverige och Finland samt i det nors¬ka Tröndelagen, berördes personligen av de dramatiska hän¬delserna i anslutning till tåget över Bält för 350 år sedan. Freds¬förhandlingarna 1658 får ytterligare en släktdimension då Peter Julius Coyet i den svenska förhandlingsdelegationen var Sigrids morfars farfars morfars farfars mormors fars kusin.

Stockholm, senhösten 2007 Lars Ericson Wolke

Kapitel 1

INLEDNING

Isen knarrade betänkligt under hästarnas hovar och männens fötter medan de tyckte sig skönja det hotfullt mörka och öppna havet på båda sidor om isbältet över Stora Bält natten mel¬lan den 5 och 6 februari 1658. Alltmedan den svenska arméns kolonner rörde sig framåt stänkte smältvattnet kring fötterna och isen visade allt fler tecken på att inte mäkta med trycket av tusentals hästar och soldater. Den svenska armén var mitt uppe i sitt genom tiderna kanske största vågspel, och sällan har uttrycket "bära eller brista" känts mer relevant.

Några tusen svenska kavallerister och drygt 300 fotsoldater ur Kalmar regemente pulsade fram genom issörjan som delvis bidrog till att lysa upp den mörka februarinatten. Flera av dessa soldater hade bara en vecka tidigare sett flera hundra av sina kamrater försvinna i hastigt öppnade isvakar på Lilla Bält. Några korta ångestfyllda skrin och sedan försvann män och hästar mot en kvalfull död i de mörka ishålen. Bara den svenska arméns hårda disciplin och kunskapen om att vägen tillbaka var minst lika farlig, gjorde att marschen kunde fortsätta i god ordning.

Nu kände den svenska armén segervittring och det drev på många av soldaterna, inte minst de utländska legosoldater¬na som kunde skönja möjligheten av att få plundra i Nordens största och rikaste stad, Köpenhamn. Men innan man nådde så långt väntade en lång och nervpåfrestande natt ute på Stora Bälts is, och på andra sidan vattnet stod den danska armén.
…

(Författarens förord och de inledande raderna i boken) ( )