29 kapitel, i varje porträtteras minst en "gunfighter". Namn som Billy the Kid, Whyat Earp, Sundance Kid, Jesse James flimrar förbi. Allt detta på 300 sidaor, inklusive källförteckning, gör att det blir kortfattat. Och många biografier är slående lika varandra. Svårt att hålla isär, följaktligen.
Metz skriver att han vill redogöra för verkliga livsöden, till skillnad från de romantiserade som kommit i omlopp, dels genom Hollywoods försyn, men dels också för att huvudpersonerna själva skarvat mer än lovligt i sina respektive biografier. Men författarens ambition går så gott som helt förlorad, och snarare späs myterna på (även om de är sanna). Och det är ju dessa myter som i förstone gör det intressanta tt läsa om dessa "outlaws", eller hur? skulle allt bara beskrivas som det var (oftast fyllehandlingar) skulle få fascineras, tror jag. ( )