Hur gammal kan en svensk prosatext vara utan att vara onjutbar? För poesi får kan vi knappast gå längre tillbaka än sextonhundratalet, till vissa av Stiernhielms och Lucidors alster. Prosan har ännu kortare halveringstid, och där får vi gå fram ännu ett århundrade för att finna något som fortfarande kan läsas med behållning av andra en specialister. Då möter vi å andra sidan någon som knappast kan vara urtypen för »första läsbare författare«: en naturvetare som främst överlevt som reseskildrare, två egenskaper som knappast kan sägas borga för litterär överlevnad. Likfullt möter vi alltså Carl von Linné, och dennes resor runt om i Sverige.

Det är knappast en himlastormande läsupplevelse, kort, rapsodisk, fylld med latinska termer, tryfferad med uppmaningar att i merkantilistisk anda se till att hålla sig till inhemska produkter och utnyttja vad som finnes. Ändå så lyfter texten, inte minst för att han faktiskt kan skriva om natur, och kanske även på grund av det rapsodiska. Ena stunden begrundar han de västgötska bergens geologi, sedan noterar han de lokala kvinnornas hattmode, för att senare bjuda på en studie av en fluga vars larver lever i och av de ekstockar som finns vid de göteborgska varven, varför man får en upplevelse skriven av en botaniker, geolog, folklivsforskare, regionutvecklingskonsult och amatörhistoriker i ett; en bred teckning av naturen och människans påfund.

Som vetenskapsman verkar han förvånansvärt ofta resonera sunt och nå, eller åtminstone snudda vid, slutsatser som vi fortfarande håller för sanna, även om han även ofta ser diverse saker som ett tecken på hur förnuftigt Gud har ordnat världen. Dock gör han som sagt det ofta medelst latinska termer, vilket gör att bland annat de botaniska styckena är i det närmaste oförståeliga. Här förtjänar förlaget Natur och Kultur en stor känga; att som de har gjort underlåta att försett termerna med en översättning av utrymmesskäl är inte en godtagbar ursäkt, eftersom man då lika gärna kunde ha struntat i styckena från början. Jag är helt klart intresserad av att läsa mer av Linnés penna, men då bör det vara en ordentligt kommenterad utgåva, där förutom översättningar av latinet även en apparat för kommentarer av de vetenskapliga rönen inkluderats. Det vore helt klart en värdig tribut till en stor vetenskapsman och duglig skribent. ( )