Sverige är resultatet av en bolagssammanslagning mellar götar och svear, där götarnas moderna kunskaper i statsmannaskap blandades med svearnas etablerade varumärke. Alla svear tyckte inte detta var en jättebra idé, och därför fick företagsledningen ägna sig åt att tysta motsträviga chefer med sikte på vd-posten.

Ungefär så kan man sammanfatta den bärande idén i Henrik och Fredrik Lindströms Svitjods undergång. De hävdar att Sverige skapades genom att det gamla Svitjod – det där som kungarna i de gamla sagorna skall ha regerat över – ersattes med ett Svearike, som dock tog över en del av det äldre rikets yttre kännetecken, men som sköttes på ett radikalt annorlunda sätt. För att illustrera denna tes används tämligen genomgående en metafor grundad i företagsvärlden. Jag anser förvisso att det mesta av postmodernismen är en ursäkt för folk som inte orkar försöka göra något på egen hand, men det är inte utan att man börjar tro på det där med att samhället formar tänkandet när man ser ett sådant påstående.

I vilket fall, den analogin tycks i vissa fall inte helt dålig, och den skulle man kunnas tänka finna hos även mer etablerade historiker– till skillnad från benägenheten att ta ovannämnda sagor på allvar. Man utgår till exempel från att gamle Jordanes är en pålitlig källa, liksom de gamla helgonlegenderna, liksom att Snorres Torgny lagman var en verklig figur. Samtidigt är det extremt populariserat på gränsen till flamsighet, underubrikerna är många och märkliga, och tvärsäkerheten ibland lite väl stor: de utgår från den teori de förfäktar som gällande sanning och tolkar skeenden i ljuset av den i stället för att dessa blir argument för att teorin stämmer.

Mer positivit är dock att boken innehåller en hel del små udda detaljer som man normalt inte finner i historieböcker, främst i fråga om språklig utveckling och därför förmodligen från Fredriks penna. I vilket fall har jag svårt att riktigt rekommendera det här; det finns verk som förefaller mer vederhäftiga, och språket gör att jag inte riktigt trivs i sällskapet: Fredrik Lindström kan vara både underhållande och lärorik samtidigt, men här känns det som bröderna inte riktigt hittat balansen. Synd på så fina uppslag. ( )

Svitjod var samlingsbeteckningen på dem som hade makten över stora delar av östersjön under vikingatiden och tidig medeltid. Deras säte låg förmodligen i nuvarande Uppland och Västmanland och de samarbetade av allt att döma med götarna, med säte i nuvarande Västergötland. Men hur gick det till när de tillsammans bildade ett gemensamt rike, det som vi idag kallar Sverige. Det är kring denna fråga bröderna Lindström håller sig, Henrik genom att belysa vad historiker och arkeologer tidigare sagt i frågan, Fredrik genom att jämföra med dialekternas utveckling på olika historiskt strategiska platser.

Det är svårt att skriva populärhistoria. Ibland tycks det som att många väljer mellan den enkla vägen och den svåra, mellan den förenklade, för att få till en bra historia och den analytiska, för att närma sig akademikerna inom historieämnet. Bröderna Lindströms mål är att bibehålla både en underhållande sötma och en kryddig eftersmak. Det märkliga är att man faktiskt lyckas, åtminstone till stor del.

Visst, enligt Dick Harrison (recension i SvD), haltar vissa resonemang. Man drar ibland lite väl stora växlar av något man tycker pekar i en riktning. Men jag tycker ändå att de oftast håller sig ganska försiktiga. Faktum är att de trots allt är relativt ödmjuka. Ofta hänvisar de till det magra källmaterialet och diskuterar kring olika hypoteser, varav ingen kan falsifieras. Så är det nämligen för historikern, att ovissheten ständigt ligger på lur.

Är det underhållande? Ja, enligt mitt tycke är detta mycket njutbar lektyr. Stundtals höjdes dock mina ögonbryn av jämförelser med vår egen tid, t ex när man jämför dåtidens konservativa krafter med dagens EU-motstånd, medan kontinentens och påvens allt starkare inflytande under 1200-talet jämförs med globaliseringen och Bryssels makt i vår egen tid.

Slutsatserna då? Ja, bröderna talar om en tredje ståndpunkt, som ingalunda är ny. Debatten om huruvida Sverige skapades av Svearna eller Götarna har, inte minst av en del lokalpatrioter, varit en stridsfråga tidigare. Naturligtvis är sanningen aldrig så enkel. Genom att källkritiskt granska olika dokument och olika resonemang bygger de upp ett utvecklingsscenario som betonar hur olika folkslag och krafter, genom växelverkan, befruktar varandra (trots stridigheter och uppror) för att slutligen uppgå i varandra, så att det till slut är svårt att säga vilken av dem som betytt mest. Vi får aldrig veta om det gick till så här, men det känns åtminstone trovärdigt. Dessutom är det nyttig läsning eftersom Bröderna Lindströms texter fungerar som en bra lektion i kritiskt tänkande. ( )