Fai clic su di un'immagine per andare a Google Ricerca Libri.
Sto caricando le informazioni... Strindbergsfejden : tidningsartiklardi August Strindberg
Nessuno Sto caricando le informazioni...
Iscriviti per consentire a LibraryThing di scoprire se ti piacerà questo libro. Attualmente non vi sono conversazioni su questo libro. nessuna recensione | aggiungi una recensione
Strindbergsfejden är Sveriges mest hektiska kulturdebatt, mer än hundra år efteråt - 1910. Då deltog närmare 300 debattörer som skrev över tusen tidningsartiklar. August Strindberg skrev själv drygt 50 i en rad aktuella samhällsfrågor. Här finns 13 väl utvalda av Strindbergs egna artiklar, plus brev och dikter. Essän "Med satir som vapen" av Per Magnus Johansson utgör ett efterord. Non sono state trovate descrizioni di biblioteche |
Discussioni correntiNessuno
Google Books — Sto caricando le informazioni... GeneriSistema Decimale Melvil (DDC)839.7367Literature German and related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish fiction 1800–1900 Viktor Rydberg 1829–95VotoMedia:
Sei tu?Diventa un autore di LibraryThing. |
Man kan fråga sig vad nyttan med förfarandet egentligen är. Strindberg utgav själv en volym där han samlade de olika artiklar han producerade den där tiden kring år 1910 när han åstadkom den mest böljande kulturstrid som hittills fyllt svenska kultursidor, genom att angripa Karl XII, Svenska akademien, Heidenstam och Sven Hedin. Att som här göra ett förnyat urval, och sedan komplettera med klipp ur giftas (med någon slags grumlig motivering att ett av klippen var vad som ledde till tryckfrihetsåtalet 25 år tidigare), en del av Strindbergs poetiska alster samt till slut hans personliga korrespondens från sista levnadsåret ger ett ofokuserat intryck. Det inledande förordet är också svagt, i synnerhet som det i hög grad citerar senare innehåll, medan efterordet lyckas att återge debatten och de olika kontrahenterna klart och tydligt, om än något torrt.
Strindbergs polemik var som vanligt ilsken och ofta träffsäker, förutom när vreden fick honom att ta i för hårt: även då är den dock roande, som när han fullständigt sablar ner Heidenstams vakuösa poesi eller Akademiens prisande av salongsfähiga nollor (och då var ändå de värsta åren förbi).
Hur roande Strindbergs eld än må vara, så känns ändå denna samling som något underlig. Istället för diverse mer eller mindre ovidkommande material hade det troligen varit bättre att låta andra röster träda fram. Den monumentala utgåva med (nästan) samtligt som producerades under fejden som 1968 utgavs i två band behöver knappast upprepas, men en kondenserad utgåva, gärna med fotnnoter istället för parentetiska inlägg, hade varit betydligt mer givande än denna underliga samling. ( )