Slr̄ man upp ordet "talionsprincipen" fr̄ man veta att det r̃ en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han s̄tadkommit. Populr̃t uttryckt i Andra mosebok: "liv fr̲ liv, g̲a fr̲ g̲a, tand fr̲ tand, hand fr̲ hand, fot fr̲ fot, brñt fr̲ brñt, sr̄ fr̲ sr̄, skrm̄a fr̲ skrm̄a". Man kanske kan sg̃a att den fortfarande tillm̃pas som id:̌ ju grv̲re brott, desto lñgre straff. Men fr̲ "skuggorna" r̃ fñgelse eller bt̲er inte nog. Fr̲ dem gl̃ler brñt fr̲ brñt, sr̄ fr̲ sr̄. Bokstavligen.I Katarina Wennstams nya roman fr̄ vi mt̲a en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rt̃tsinstans. Om en man blivit dm̲d fr̲ ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, r̃ det inte sk̃ert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhl̃let. Fr̲ om det r̃ en man som misshandlat eller fr̲gripit sig p ̄en kvinna s ̄str̄ de dr̃ och vñtar p ̄honom, p ̄att f ̄sl ̄till och tillfoga sr̄ fr̲ sr̄, brñnmr̃ke fr̲ brñnmr̃ke, syra fr̲ syra. De r̃ starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna fr̲svinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spr̄a och gripa dem. Och fr̲svarsadvokat Shirin Sundin stl̃ls infr̲ ett bd̄e moraliskt och juridiskt dilemma: vem r̃ offer och vem r̃ fr̲v̲are i de hr̃ fallen? Skuggorna r̃ en fristēnde fortst̃tning p ̄Svikaren och Stenhjr̃tat, en romansvit om brott som begs̄ mitt ibland oss, av oss sjl̃va, och dr̃ brottslingarna skyddas av allas vr̄a fr̲domar och fr̲utfattade meningar. [Elib]