Per Hallström (1866–1960)

Det är något osäkert om det är författaren eller föremålet för levnadsteckningen som främst är tänkt att hedras av Svenska Akademiens utgivning här. Författaren hör väl till de forna storheter som sedan länge endast hålls vid liv med konstjord andning, och ämnet har länge vacklat betänkligt (även om hans Svenska bilder är förvånansvärt läsbar).

Nåja, standardmetoden för att behandla författare biografiskt – »liv och verk« – utnyttjas här, även om det blir mest av verken och ganska lite av livet utöver de allra mest graverande yttre omständigheterna: resor utomlands och boplats, medan familjelivet med det upplösta äktenskapet, och den senare förvildade sonen förbigås med endast ett minimum av ord. Istället är det en enda lång analys av diverse verk, förvisso ständigt redo att gå med på att vissa av dem inte är lyckade, men med en underton av att sådant är undantag från regeln när vi talar om mästaren. Jargongen är den vanliga för ämnet, och behöver inte närmare behandlas.

Finns det något utöver detta är det väl politiken: Snoilskys ungdom i skandinavismens Uppsala, hans senare allmänna liberalism och slutets alienerande patriotism. Om arbetet i Svenska Akademien talas knappt (lika väl är väl det, eftersom det är fråga om tiden för den Wirsénska förnedringen – de två var för övrigt studiekamrater).

Det hela ger förvisso en bild av Snoilskys livsbana, liksom i någon mån hans tillbakadragna personlighet, men man bör nog ha läst hans samlade verk för att kunna hänga med riktigt väl. Av de två akademiledamöterna är det i vilket fall diktaren som man lämnar boken med bibehållet intresse för: författarens prosa framstår som betydligt mer åldrad än ämnets vers.… (altro)