Fun home. Una tragicommedia familiare (2006)

Alison Bechdel's well-illustrated memoir of growing up with a closeted gay father. Although it is labeled as "tragicomic," it was hard for me to see the humor behind the tragedy and disfunction. The secrecy and reticence toward honest communication is probably a fairly universal theme with which many of us can identify. For me, it felt a bit bogged down toward the end with the literary references. ( )

Adult graphic memoir. Alison describes her childhood (growing up around a funeral home with two English teachers for parents) and her changing relationship with her father when she announces that she's a lesbian. Soon after, she learns from her mother that her father has been having affairs with other men and some teen boys. Lots of feminist/lesbian/gay literature references, which were a bit over my head; the story didn't really resonate with me (and probably wouldn't, to anyone outside of that culture), but it contains a lot of substance, and I can understand why it's received such rave reviews. ( )

I save the coveted five stars for only the exceptional. This qualifies and left me ... aching.

Brilliant - the illustrations an added depth. I haven't read anything like it.

( )

Rounding up a bit. Overall, it's a riveting look at her Bechdel's family life, but the structure felt a little off. The beginning drew me in, but as it progressed, it jumped around to a degree that the overall momentum began to drag. ( )

När någon skall försvara seriemediet (eller kanske: skulle försvara. Nuförtiden behövs väl inga apologeter?) så hör Alison Bechdel till de goda exemplen: långt från superhjältar och rymdskepp, och istället intellektuell, feministisk, queer, litterär. I Fun home berättar om sin far: begravningsentreprenör och lärare i engelska, diktatorisk, kall, besatt av inredning och trädgård, smygbög som hade affärer med gymnasiepojkar, perfektionist.

Inte en lätt man att ha som far. Inte en lätt man att älska. Inte en lätt man att sörja, när han dör efter att ha blivit överkörd av en lastbil i vad som kan ha varit ett självmord. Modern och bröderna finns också där, men de är bifigurer i denna berättelse.

Minnen av ens föräldrar är också berättelser om en själv, hur man tar efter dem, protesterar mot dem, blir dem. Fadern dog när Alison var student; hon hade nyss kommit ut själv, och fått reda på att han hade affärer med pojkar. Hon är självanalytisk och har en nästan för klar syn för möjliga litterära anspelningar (och ibland kommenterar hon själv att vissa saker är lite för bra så att sanningen blir osannolik). Hon jämför sig själv med fadern, hon saknar honom uppenbart, trots att han kunde vara skrämmande och farlig, sällan framstod som han egentligen brydde sig om sin familj.

Det finns många serier som är mer spännande än denna. Det finns en del som kan mäta sig med den humor jag hittills knappt berört. Det finns troligen också de som är mätbara som intelligenta uppväxtskildringar och personporträtt, men dessa är rimligen mycket få. Om nu behovet av bevis för seriemediets inneboende möjligheter ännu inte är mättat, så är inte heller Fun homes möjligheter att vara ett av dem ännu uttömt. ( )