Not to my taste. I know people raved about this book but the things they liked are what put me off. If you are in the armed services, I'm told you'll love the book. ( )

When I first read 'Grunts', nearly twenty-five years ago, it was a delightful surprise. I'd never read anything that had such a deep understanding of the sword and sorcery novels that I loved and yet was able to see their limitations and pretensions clearly and gleefully vivisect them scalpel-sharp humour. It was one of those books that I pestered everyone to read.

I was already a fan of Mary Gentle. Her books 'Golden Witchbreed' and 'Ancient Light' had me in fan-boy heaven - real characters, difficult issues, anti-colonial politics and a Jacobean level of death and destruction. What I hadn't expected from her was effective comedy.

The humour in 'Grunts' is a joy. It tells the story from the point of view of a bunch of Orcs - yeah, the cannon-fodder of The Dark, the creatures that someone like Gandalf slaughters by the thousand without a qualm. Vicious. Aggressive. Canabilistic. Mary Gentle takes these guys and has them fall under a spell that, without making them any nicer, gifts them with the weaponry and fight ethos of the US Marine Corps. Suddenly, they're an effective fighting force with an agenda of their own that doesn't include dying at the hands of The Light because The Dark have no strategy.

'Grunts' is a stiletto to the ribs of all those 'The Last Battle Between the Light and the Dark' trilogies that went on for thousands of pages without humour and without once wondering what made The Light something special rather than just another bunch of fanatical warmongers trashing the homes of the poor. It presents the eternal struggle between The Light and The Dark as pointless destruction and instead of seeing only glory and courage, focuses on the blood and the fear.

I had a good time re-reading 'Grunts'. It was fun in an X-rated Terry Pratchett kind of way. I started to feel some sympathy for the Orcs and hoped that they'd rise up against both leaders of The Light and The Dark. I particularly enjoyed that the 'Grunts' analogue of Hobbits were treacherous, murderous, thieves and pimps.

Unfortunately, this time around, I found the book too long. I gave up after 250 pages. I didn't have the stamina for the rest.

I still recommend 'Grunts'. It is a unique read. ( )

I really loved this brand of humour ( )

Jag hade länge haft en önskan att läsa Grunts – länge som i att jag läste något om den för flera år sedan och tyckte det verkade intressant med en bok som gav orcherna huvudrollen. Det var alltså med mycket liten tvekan jag plockade upp den från reahyllan och betalade. Baksidan tycktes hålla med om att det här skulle vara något spännande – det drar ihop sig till sista striden, orcherna står under befäl av en dödsmagiker, ljusets här är liten, taktiskt inkompentent men kommer att segra, och orcherna vet att de bara är där som enklaste sortens motståndare, möjligen kapabla att besegra de av våra hjältar som inte har tränats i att slåss eller bifigurer som behöver dö för att ge det hela personlig anknytning, men när vi kommer till slutet av historien mest bara farthinder på vägen.

Nåväl, sånt finns där i viss mån. Vad såväl minnet av den gamla rekommendationen och baksidan helt missade att berätta om är att dessa orcher inte är berg av muskler och ondska som plötsligt utvecklat medvetande om narrativets lagar, utan berg av muskler och ondska (i alla fall fallenhet för smuts och kroppsvätskor, tortyr och att äta vad som kommer i deras väg) som får tag i såväl vapen som en förbannelse som förvandlar dem från anonyma komponenter i ondskans hord till marinkårssoldater, med automatkarbiner och attityd.

Med andra ord: detta är inte en dekonstruering av högfantasy i Tolkiens fotspår, detta är en sorts aktionkomedi med överdrivet våld, en parodi av det militärindustriella komplexet till en fantasyvärld (vilket också gör att boken åldrats: den skrevs tidigt nittiotal, precis efter första gulfkriget). Folk skjuts i bitar och äts upp. Halvlängdsmännen är amoraliska tjuvar snarare än lätt korkade lantjunkare. Saker exploderar. Boken är bitvis väldigt upptagen vid sex med läder och piskor som signifikanta inslag. Mörkrets Herre bestämmer sig för att ta över världen genom att väljas, med stöd av marinkåren, istället för genom erövring.

Humorn är alltså åldrad, och ibland inte speciellt rolig. Handlingen finns mest där för att skyffla runt personerna och placera dem i »lustiga« situationer. Strider är mest en ursäkt för att få prata om inälvor som något som kan tas i handen. Orchernas roll som kanonmat utmanas aldrig i grunden, eftersom de bara får höja sig över den ett par korta kapitel innan de drabbas av förbannelsen.

Så, trots att jag såg fram emot den, och trots att det finns en del intressanta idéer och scener, så är det enda sammanfattande omdöme jag kan ge om Grunts – besvikelse. ( )

This is an all-time favourite of mine; I acquired the paperback when it first came out and read it every so often. (I love playing spot the movie reference - not that I'm much good at it because I've never been much into movies, especially war movies.) . It probably has the most politically incorrect one-liner in a fantasy novel ever, but hey, what do you expect - they're orcs! Of course they're going to be politically incorrect!

Stealing a dragon's hoard is never a good idea, especially as dragons have a nasty habit of putting curses on their hoards, doubly so if they're killed in the course of that theft. However, order is orders and you don't disobey The Nameless Necromancer (in service of The Dark Lord) before the final battle in the conflict between The Light (a nasty bunch of self-righteous racist jerks) and The Dark (a disparate bunch of much-misunderstood races whose only desire is to be left alone so they can get on with what they do best).

It turns out that said dragon is a collector of militaria from other dimensions; not modern up-to-date stuff, but collectible items. What the orcs raid is the Earth collection, circa Viet Nam War era... The curse is to become what they stole - so the orcs become orc marines and in the process more or less respectable citizens (if you're prepared to overlook certain unpleasant habits).

As gross as Bored of the Rings, but to my mind far funnier.

Recommended.