Helliconiasviten är för mig Brian Aldiss främsta verk. Den har på svenska utkommit med 6 böcker, delade i 3 årstider, således "Vår" del 1 och 2, "Sommar" del 1 och 2 och slutligen "Höst" del 1 och 2, utgivna på Sam Jerrie Lundwalls Delta Förslags AB. Själva upplägget är mäktigt: Det handlar om en planet i tvillingsolsystem som går i en komplicerad bana vilket gör att tiden mellan årstidsväxlingarna handlar om generationer av levnad. När planeten går mot vinter tynar de människoliknande bort och förföljs av den andra intelligenta rasen på planeten som tål arktisk kyla (men inte tropisk värme). När värmen kommer byter man roller. På så sätt får utvecklingen ingen fast fot, utan får börja om med de rudimentära minnen som finns från den föregående värmeperioden. Den mänskliga anknytningen finns i att de är övervakade av ett utsänt skepp från Jorden som sedemera går sitt eget öde till mötes. Jag har läst om sviten och kände då glädjen över att få komma in i Helliconiavärldens första tö, och saknad när historien går mot sitt slut och ny lång vinter närmar sig