Wole Soyinka tilldelades 1986 nobelpriset i litteratur. Och - jag gillar inte att behöva säga det - det är sådana beslut som ger nobelpristagare ryktet at vara svår- eller obegripliga.
"I laglöshetens tid" handlar om en konfilkt i Afrika. Nigeria? Ja, troligen, eftersom Soyinka är nigerian. Handlar det om en frigörelse från kolonialmakt? Vet inte. Är det ett inbördeskrig? Vet inte. Lider människor? Ja, många. Andra trivs ganska bra. Vilka ingår i "Kartellen" som är så fruktad? Vet inte?

Vad jag vill påvisa är att Soyinka har valt att göra sin text så hemlig och svårtillgänglig att det stora hela blir snårigt och svåröverkådligt. Är det ett grepp för att påvisa konfliktens komplexitet? Nej, jag tro inte det. Snarare är det ett sätt att på ett intellektuellt sätt liva upp beskrivningarna, så att det inte bara enkelt redogör för skeenden i kronologisk (logisk) ordning. Detta kan vara snyggt, men om allt blir så-j-a hemligt som hör, ja, då blir man som läsare bara irriterad.

Men förthjännster finns också, särskilt Soyinkas sätt att skriva dialog. Det känns levande och tidvis blir karaktärerna verkligt levande. ( )