Federica Garcia Lorcas vänskap med Luis Bunuel och Salvador Dali, kontakten med den surrealistiska rörelsen och framför allt resan till New York 1929-1930 hade en avgörande betydelse när han skrev Publiken (1930) och Så går fem år (1931). I New York kom Lorca i kontakt med olika konstuttryck som mötte hans tankar om teatern och poesin, som till exempel jazzen och den moderna dansen med förgrundsfigurerna Martha Graham och Serge Diaghilew. Lorca drömde om en totalteater där teaterns alla uttryck ord, ljus, ljud, rörelse, färg, poesi skulle förenas till en enhetlig, djup existentiell upplevelse. Publiken och Så går fem år var det närmaste han hann komma sin vision innan han mördades 1936. Stumfilmsmanuset Resa till månen kom till under samma period som de två pjäserna, men blev aldrig filmat. Manuset som var skrivet på tolv blad från en anteckningsbok var förlorat ända till 1989, då man fann det hos en mexikansk konstnär och fotograf som Lorca lärde känna under tiden i USA. Federico Garcia Lorca föddes 1898 och mördades 1936 av de spanska falangisterna. Han betraktas som en av de största poeterna och dramatikerna i Spaniens historia och hans pjäser spelas än i dag runt om i världen. Denna utgåva innehåller även utdrag ur intervjuer med Lorca, ett tal av honom, samt ett efterord skrivet av Magnus Florin.