Compilations of short stories are difficult, I think. So many impressions floods you in such a short time. Even if there is, as in “Besatt”, a sort of common theme that gives a unified tone.

This collection of short stories is pretty steady. No single short story sticks out from the others, and all of them are pretty good. I’m not entirely shore of a “message”, but I might have missed it in my struggle just to get through the collection. Or – mesmerism, betrayal, friendship… but does Jelloun give us anything new?

A thing worth putting forward is that in the short story “Häxkärlek”, he stomps on Coelho’s “The Alcemist”. (He gives it another name, though – “The Acrobat” by Paolo Colla.) At last an intellectual who dares open his mouth speaking of this ridiculous piece of work.
---
Novellsamlingar är svåra, tycker jag. Så många intryck sköljer över en på kort tid. Även om det, som i "Besatt", finns någon sorts grundtema som ger en sorts enhetlig ton.

Denna novellsamling är ganska jämn. Ingen novell står ut särskult mycket från de övriga, och de är alla ganska bra. Men helt säker på något "budskap" är jag inte, men det kan väl jag ha missat i mitt traggel att överhuvudtaget ta mig igonem samlingen. Eller - trolldom, svek, vänskap... men kommer Jelloun med något nytt?

En sak värd att lyfta fram är att i novellen "Häxkärlek" sågar han Coelhos "Alkemisten". (Fast han ger den pseudonym - "Akrobaten" av Paolo Colla.) Äntligen någon intellektuell som törs öppna munnen om den pekoralen! ( )