Det är tre veckor före valet. Partiallianserna och deras lobbyister utnyttjar media för att till fullo smutskasta varandra. När dessutom rättshaveristerna i "Rättvisa för Sverige" tar till våld är kaoset ett faktum. Den unga socialdemokratiska justitieministern Catarina hamnar i ett svårt dilemma när justitieutskottets medlemmar tas som gisslan i riksdagen. Det är ett gäng rättshaverister, "Rättvisa för Sverige", som kräver att 12 fångar omedelbart ska släppas, annars kommer gisslan att skjutas. Catarina måste ta ett snabbt beslut, och det måste vara det rätta. Det är bara några veckor före valet och mycket står på spel. Mer tur än skicklighet räddar Catarina ur dilemmat. Hon får en gigantisk medial framgång som gör att högeralliansens Sifosiffror skjuter i höjden. Genast måste de röd-gröna hitta ett smart motdrag. Till sin hjälp har de lobbyisterna i hemliga "Valallians 2.0" som inte drar sig för att ta till okonventionella metoder. Minst sagt. Kidnapparna häktas, men ingen av dem yppar någonting om deras fortsatta planer. För det finns en plan. De tänker inte ge sig. Den här gången ska de ansvariga få sitt straff. Den ena efter den andra. Susanne, som vi känner igen från de tidigare böckerna, är ansvarig för polisutredningen. Och Mattias företräder en av de häktade kidnapparna. De båda kan inte utbyta information om det som rör jobbet, men de träffas ofta. De har en het men hemlig kärleksrelation, och Susanne går och väntar på att Mattias äntligen ska bestämma sig för skilsmässa. Han och Lotta går i familjerådgivning, men äktenskapet har nu helt gått i stå. Gerd, som är ordförande i justitieutskottet, är skakad efter kidnappningen och börjar bli rejält trött på politiken, media och det cyniska spelet för att nå partiframgångar. Av en händelse har hon uppmärksammat en motsägelsefull uppgift från justitieministerns statssekreterare. Sitter hon inne med information som kan vara avgörande för att lösa den alltmer våldsamma situationen? Och vem ska hon ge den till? I den tredje och avslutande delen av Thomas Bodströms deckare trappas tempot upp och det politiska spelet är mer cyniskt och våldsamt än någonsin. En spännande satir om hur långt man kan gå för att vara trogen sitt parti, eller sin övertygelse. [Elib]