Vl̃komna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Hr̃ l̃skar man mñniskor som inte l̃skar tillbaka. Hr̃ pluggar man till prov man ñd ̄misslyckas p.̄ Hr̃ blir man bjuden p ̄fester men orsakar istl̃let katastrofer p ̄balkonger. Hr̃ r̃ man vñ med vñner som plt̲sligt tycker att man r̃ ett riktigt svin. Hr̃ tror man att man r̃ p ̄ett visst st̃t men s ̄r̃ man tydligen inte det. Hr̃ hn̄glar man vid gamla murkliga staket och tror att det r̃ en bra id.̌ Hr̃ bakar man bullar som ingen vill t̃a, hr̃ vinner man i armbrytning utan att nḡon blir imponerad, hr̃ fr̲sk̲er man vara ung och allmñt normal men s ̄r̃ man visst inte det. Tñk att det kan vara s ̄svr̄t, livet. Fast Nora inte har det s ̄fr̲fr̃ligt, och vñner har hon ocks.̄ Inte skr̃ hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ñd,̄ en stadig kñsla av att inte duga, inte vara tillrc̃kligt smart, snygg, smal, cool. Efter en fest hñder det vr̃sta. Lisa, den l̃skade Lisa Lv̲ely, skolans snyggaste tjej, hennes bs̃ta vñ, vñder Nora ryggen. Tror att hon har fr̲sk̲t sno hennes pojkvñ. Det r̃ inte klokt. Hon skulle inte ha lyckats ṽen om hon fr̲sk̲te, och nu gjorde hon inte det. Eller? Vad hñde dr̃ egentligen, ute p ̄balkongen? Med Jack, Lisas kille. Sen str̄ Stoffe dr̃, i Siv Livs och r̃ l̃dre och snygg och snl̃l och verkar tycka Nora r̃ ... Ja, lite intressant. Och miraklet intrf̃far. De blir ihop. S ̄som Nora har lñgtat efter detta, att ha nḡon, nḡon som hr̲ av sig, vill ses, nḡon att hr̲a till. Fast hur lt̃t r̃ det hr̃ med kr̃lek egentligen? Med Jossan och hennes kille verkar allt s ̄sjl̃vklart. Men med Stoffe blir det s ̄avigt, som om nḡot skaver hela tiden. Varfr̲ kan hon inte bli s ̄dr̃ himlastormande kr̃ som hon har lñgtat efter att bli? Vad r̃ det fr̲ fel p ̄henne? P ̄ett omisskñnligt sprk̄ och med kilovis med humor skildrar Johanna Thydell i sin tredje efterlñgtade ungdomsbok tonr̄ens kñsloms̃siga kaos, i brytpunkten mellan barndom och vuxenblivande. I den vr̃ld Johanna Thydell bygger upp vill man vara. Sorgen efter en fr̲lorad vñskap. Vad ms̄te man g ̄igenom fr̲ att hitta fram till sin egen kr̃na. Vad behovet av att kñna sig l̃skad kan f ̄fr̲ konsekvenser. Begv̄ade iakttagelser. Allt skildrat med lt̃thet och humor. Flatskratt utlovas. [Publit]