Inger Frimansson

Hay algo perturbador en la mirada de Justine Dalvik, algo que delata cierto desequilibrio mental. En su hogar, situado junto a un lago a las afueras de una pequeña poblciaión sueca, Justine vive obsesionada por una idea: su vida habría sido mucho mejor de no ser por la nefasta influencia que, en su infancia, tuvieron una serie de personas. Su madre murió joven y el padre decidió al poco casarse con Flora, una mujer severa que jamás se esforzó por comprenderla. En la escuela, las cosas no fueron más fáciles: sus crueles compañeros le hicieron la vida imposible. Entonces no habia nadie que la entendiera; ahora, tampoco parce tener más suerte.
Sin embargo, recluida en su casa con un pájaro por toda compañía, Justine es feliz. Todo va por buen camino: ahora se siente una mujer fuerte, dispuesta a dejar atrás el pasado, a ser implacable con todos aquellos que tan injustamente la trataron.… (altro)

"Sommarlov! Och Susanna ordnar dagridläger i stallet. Allt borde vara superbra, om det inte vore för Misja som bara blir konstigare och argare…

Våren blir till sommar och lovet står för dörren. Frossan, Bojan, Hercules och de andra ses ofta i stallet. Ingen är lyckligare än Frossan nu när Rabalder är tillbaka.

Stallet-Amanda och flera andra berättar att de ska åka iväg på ridläger. Det vill Frossan också göra. Eller vill hon det? Vågar hon verkligen sova borta, en hel vecka? Det känns skönt när Susanna lovar att ordna ett dagridläger i stallet, där man får åka hem på kvällen och sova i sin egen säng. Bojan kommer och hälsar på under ridlägret, men hon tar någon med sig. Bästisen Clara från Jönköping… Och som om det inte räckte för att sätta Frossans värld i gungning, så blir Misja, skimmeln som brukar sparkas ibland, allt konstigare och argare. Till slut vågar ingen rida henne längre. Och en sådan som Misja kan man väl inte ha i en ridskola? Vem törs rida henne?"… (altro)