Maigret se pique ici de jouer au psy. Aujourd’hui, dirait-on plutôt profiler ou mentaliste

Un commissaire qui tente de « penser comme », pour qu’avec un peu de chance…

Et de la chance, il lui en faudra plus que les cinq femmes poignardées à Montmartre… ou six ? ( )

Nu börjar det bli tydligare varför man egentligen vill återkomma till böckerna om Maigret: det är inte för att de skulle vara särdeles välkonstruerade pussel för läsaren, eller riktigt olidligt spännande i sin jakt på ännu en förhärdad, knivskarp brottsling, utan snarare för de där vardagliga glimtarna som omger den vanligen ganska rättframma, långsamma jakten på mördaren.

Detta är tydligt i Maigret gillrar en fälla: vi får reda på vi är ute efter en seriemördare som med cirka en månads mellanrum fem gånger mördat unga, ensamma kvinnor i Montmartre, att det nästan inte finns några spår, och att Maigret beslutat sig för att lägga ut snaror, genom att låtsas ha tillfångatagit en misstänkt: tanken är att mördaren i sitt högmod då skall ge sig till känna på något sätt. Sedan löper det mesta på: ledtrådar hittas och analyseras, en misstänk vaskas fram, förhör hålls och vi får till slut ett svar på allt. Som detektivroman mycket rudimentärt, knappast mer än ett skelett.

På detta skelett hade de flesta lagt på kött främst i form av falska ledtrådar, missgrepp, underliga lagbestämmelser och annat liknande. Simenon lägger istället till människor: Maigret och hans hustru, underlydande, journalister, domare, samt vanor, platser, minnen. Det är faktiskt ganska stillsamt, trots att jakten och hettan i augusti gör att Maigret när allt är över är helt utpumpad. ( )

”Pariisin kesä on kuumimmillaan ja muiden pariisilaisten tavoin komisario Maigret haluaisi lähteä pölyä ja hellettä pakoon maaseudulle. Mutta sitä
ennen hänen on saatava satimeen Montmartrea kauhun vallassa pitävä vaarallinen murhaaja. Mies on surmannut jo viisi naista vilkkailla ja ihmisiä
täynnä olevilla kaduilla. Näin kylmäpäinen surmaaja osaisi varmaan vaistota kaikki väijytykset. Silti Maigret päättää virittää ansan.”
Tämä on niitä parempia Maigret ­tarinoita. Tässä tyylinäyte komisarion valmistautumisesta epäillyn kuulusteluun: ”Maigret oli riisunut oman
takkinsa ja pistäytynyt etsivien huoneessa antamassa ohjeita. Hän käveli hiukan kyyryssä, pää syvällä hartioiden välissä ja hajamielinen katse
silmissä. Huoneeseensa tultuaan hän oli järjestänyt piippunsa ja huolellisesti ladannut niistä kaksi viitattuaan ensin Lapointea
merkitsemään muistiin tulevan keskustelun. Jotkut pianonsoittajat asettuvat samoin soittokoneensa ääreen epäröivin elein, säätävät istuinta
ja näppäilevät sävelen sieltä, toisen täältä kuin taltuttaakseen instrumenttinsa.”

Bespreking via http://wraakvandedodo.blogspot.be/2017/02/driemaal-simenon.html ( )

It's probably me rather than the book but I just couldn't get into this, even though I'd watched the tv dramatisation and enjoyed it. I have trouble reading translations anyway, might be better if I could read the original but my French is too rusty. ( )