OMG, så bra. Det var ett tag sen jag slukade en tegelsten på tre dagar, men den här gick ju inte att lägga ifrån sig. Jag veet, jag är fett late to the party, men vafan, bättre sent än aldrig??

Det fanns massa grejer jag gillade med den här. De två huvudpersonerna var bra och intressanta karaktärer och jag tyckte det var en skitbra balans mellan dem i narrativet, att även när man fick se samma scen ur bådas ögon så kändes det inte repetitivt, och det var aldrig som att man saknade den ena när perspektivet byttes eller tröttnade på nån av dem.

Dessutom är ju storyn i sig fett spännande och lite läskig till och med, vilket jag inte riktigt räknat med.

Och så känner jag igen mig i den, speciellt i Tamar. Inte bara för att hon är en nörd och alla mina vänner är nördar osv, men första året på gymnasiet läste jag en kreativ linje (författarprogram istället för teater) och den hade riksintag (jag flyttade iofs ingenstans för att gå där, men skolan låg i Täby och av tjugo elever var vi typ två Täbybor i klassen) och ... det var en sån jävla besvikelse. Jag blev inte vän med nån, kände mig helt utanför och alla andra var fett tighta. It was the wooorst och jag bytte linje till tråkigt sam-kultur i tvåan (och hade en jätterolig gymnasietid och startade en guerillaskoltidning som ett alternativ till den som mina före detta klasskompisar officiellt gav ut så allt hade ett lyckligt slut) och det här kanske var lite väl personligt (men det var tio år sen så det är lugnt), men det fick mig iaf att VERKLIGEN relatera till Tamar och jag tycker verkligen Saras skildring av hur pretto små sextonåringar som ska lära sig något kreativt kan vara är spot on. Boken känns extremt verklig för mig av den anledningen.

Plus att man märker att det ligger ett gediget researcharbete bakom boken utan att det blir för mkt "hej kolla vad mycket research jag gjort!" och det är också nice. ( )