Jurek Walter es uno de los asesinos en serie más peligrosos y mortales de la historia. Aunque lleva trece años encerrado en el módulo de máxima seguridad de un psiquiátrico, la policía nunca ha podido resolver sus crímenes ni dar con sus víctimas. Pero cuando el joven Mikael Kohler-Frost aparece una madrugada vagando por una vía de tren más muerto que vivo, el comisario Joona Linna y su equipo retoman el caso. Convencidos de que Jurek ha contado siempre con colaboración externa, deciden infiltrar en el psiquiátrico a Saga Bauer, la mejor agente del cuerpo, con la misión de ganarse su confianza y descubrir al cómplice. El duelo está a punto de comenzar.

The ending of these books are always so dramatic, it gets me every time.

Recently I was approved for the ARC of book 8 in this series, so I'm trying to make my way through the rest of the books before I need to read that one. I still really enjoy this series. This book deals more directly with an antagonist that has been in the background of previous books. This is pretty common in these long detective series. I usually don't like this; when I used to watch crime shows I would usually stop after the first season or two because I only really like villains of the week stories rather than long-term villains. However, I actually enjoyed it here.

I didn't love the Saga plotline. It just seemed like a really bad idea to begin with and it only really mattered at the very end of the book. I'm still not sure if I like her character or not so that may be part of the problem. Overall though, I thought this was a very well laid out mystery and I would have read it a lot quicker if I wasn't in the middle of finals. I'm excited to carry on in this series with book 5! ( )

Hospitalized psychotic revenge killer with very complex development and back story.
Joona and Sega are injured during the course of the march for Walter. Unclear if villain is dead at book's conclusion, leading to next book in series. ( )

Not even close to Hannibal Lecter as Lee Child has pinned in comparison on the book jacket. ( )

Det är en kall vinternatt när Mikael Frost hittas på en järnvägsbro. Han är inte bara svårt nerkyld utan han är mager, ängslig på gränsen till hysteri och verkar ha legionärsjukan. Det har gått sju år sedan Mikael Frost blev dödsförklarad – efter att ha varit försvunnen i fyra år. Allt tyder på att han är Jurek Walters sista offer innan han greps av kriminalkommissarie Joona Linna. Men Jurek har dömdes till rättspsykiatrisk vård och har suttit isolerad sedan dess.

Vart har Mikael befunnit sig under alla dessa år? Då han försvunnit tillsammans med sin yngre syster Felicia, som han insisterar på att ha suttit instängd med, påbörjar en sökning efter henne – och det är bråttom; med tanke på att Mikael har legionärsjukan antas hans syster vara minst lika sjuk som honom. Men Mikael har knappt några minnen alls om den plats han suttit inlåst vilket endast lämnar rikskriminalen ett alternativ: att nässla sig in i huvudet på Jurek Walter för att lösa gåtan om hur han lyckats hålla dessa två ungdomar vid liv trots att han befunnit sig i isolering.

Detta är möjligen den bästa delen i bokserien om Joona Linna. Det har hintats om Jurek Walter sedan andra boken men det är först nu som det ägnas en hel bok åt bara den berättelsen – och det är verkligen värt väntan. För det är en bok som höll mig på hel spänn från första till sista sidan; och där det kändes som vad som helst kunde hända. Men det var även ett otroligt intressant ämne som Kepler har valt ut. Som vanligt finns det knappt en lös tråd när boken väl är slut – och jag kan erkänna att Jureks motiv faktiskt gav honpom lite, lite sympati från min sida. Inte för att jag vill rättfärdiga alla hemska händelser innan och under denna bok; men man kan till viss del förstå honom.

Med det som bakgrund vill jag ännu en gång berömma Kepler för alla bokens karaktärer. Det är många jag gillar och nästan dubbelt så många som jag avskyr – men det finns inte en enda som jag inte gillar som karaktär. De har bra sidor, de har dåliga sidor. De tar bra beslut, de tar dåliga beslut. En del har hemligheter som får en att bli mörkrädd. Trots att jag berömmer Keplers böcker som de bästa svenska kriminalböcker jag har läst så vill jag nästan ännu mer berömma dem för deras karaktärer. Det enda att notera är väl att man skulle kunna önska en mer mångfaldig karaktärslista; som olika ursprung, kulturer, etc. Jag älskar Keplers förmåga att fånga det svenska vardagslivet men det är viktigt att förstå att den svenska vardagen är inte bara innebär Sven Svensson vars familj kan spåras inom Norden sedan sju hundra år tillbaka utan även Sven Svensson som är hälften somalier och hälften palestinier. Det är bara så det svenska folket ser ut; och det behöver representeras mer. ( )